80-talshits.se – startsida
Startsida
Intro - Om 80-talshits.se
1980
1981
1982
1983
1984
1985
1986
1987
Musikåret 1988
1989
Fler topplistor på 80-talshits.se
Arkiv

Musikåret 1988 – Sverigetopplistan

Ett nytt år med en hel rad svenska listettor. Hip hopen tog för första gången stor plats på listan tillsammans med de nya genrerna clubdisco och brit-pop. Kylie Minogue blev världsartist och Milli Vanilli orsakade en jätteskandal. Tracy Chapman och Tanita Tikaram banade väg för kvinnliga singer song-writers och Dirty Dancing blev årets stora soundtrack.

Fem-i-topp listettor
Tone Norum och Tommy Nilsson: Allt som jag känner
Tone Norum och Tommy Nilsson: Allt som jag känner Tone Norum var vid den här tiden en nykläckt, storsäljande soloartist. Hennes debut-LP från ’86 – skriven och producerad av Joey Tempest – blev en succé med singeln Can't you stay som huvudnummer. Tommy Nilsson kom från en kort sejour som sångare i hårdrocksgruppen Easy action. Tillsammans gav de såväl röstdynamik som hårfager stjärnglans till Norell-Oson-Bards knivskarpa power-ballad, som också var del av soundtracket till den kritikersågade P.S. Sista sommaren. I samma veva hade Nilsson en egen singel-etta, också det en ballad – Maybe we’re about to fall in love.

Kompositör: Norell-Oson-Bard
Antal veckor som listetta: 10 (20 veckor totalt på topplistan)

Mauro Scocco: Sarah
Mauro Scocco: Sarah Christer Sandelin, Johan Kinde, Thåström m fl. Många tidigare bandmedlemmar blev i slutet av 80-talet soloartister. Ingen solodebut var så glänsande som Mauro Scoccos. Med Sarah skapade han en modern svensk klassiker. I Sarahs ögon ”glittrar en outtömlig skatt”, samtidigt som berättarjaget väntar på henne ”i hörnet vid 7 Eleven”. Detta sätt att blanda svärmande romantik och banal vardaglighet är typisk för Scoccos poplyrik. Elin Klinga var förebilden för Sarah. I videon ligger 7 Eleven-butiken i hörnet Rörstrandsgatan/Birkagatan, och tittar man noga syns Orup som en av de trånande pojkarna.

Kompositör: Mauro Scocco
Antal veckor som listetta: 6 (20 veckor totalt på topplistan)

Alien: Only one woman
Alien: Only one woman Göteborgsrockarna Alien hade en kort framgångssaga '87-'88 med Only one woman som i särklass största hit. Originalet skrevs av bröderna Gibb, och spelades ursprungligen in av The Marbles ’68. Med sänkt tempo och maffig elgitarr, och framför allt med sångaren Jim Jidheds särpräglade röst, blev Aliens cover en mäktig och tidstypisk power-ballad. Efter att ha lämnat bandet fortsatte Jidhed att specialisera sig på storslagna ballad-covers – solo-LP:n Jim innehöll bland annat Love hurts och Silence is golden – innan han på 90-talet försökte sig på schlagers.

Kompositör: B. Gibb/M. Gibb/R. Gibb
Antal veckor som listetta: 6 (20 veckor totalt på topplistan)

Koreana: Hand in hand
Koreana: Hand in hand Även om både danska fotbollslandslaget (Re-Sepp-Ten från ’86) och svenska hockeylandslaget (Nu tar vi dem från ’89) tog plats på topplistan, så var genren officiella idrottslåtar tämligen outvecklad på 80-talet. Hand in hand från sommar-OS i Seoul är undantaget. Giorgio Moroder (vem annars?) stod för komposition och produktion. Den relativt oerfarna synthpop-gruppen Koreana fick det karriär-boostande hedersuppdraget att spela in och framföra låten. OS-invigningen fick en känslostormande musikalisk inramning på temat mänsklig förbrödning, och Hand in Hand toppade listor i en mängd länder.

Kompositör: G. Moroder/T. Whitlock
Antal veckor som listetta: 6 (12 veckor totalt på topplistan)

Europe: Superstitous
Europe: Superstitious Succén med The final countdown var inte okomplicerad för Europe. En famös Japan-turné '86 följdes av inre turbulens i bandet. John Norum gillade varken syntharrangemangen eller pudellockarna och valde att säga upp sig (om han inte blev sparkad). Ersättaren Kee Marcello var inte heller den enklaste att rätta in i ledet. Inte minst var The final countdown som världshit i princip omöjlig att överträffa. Även om Superstitious inte fick samma uppmärksamhet internationellt, så innebar den en ny stor hit i Sverige. Och den efterföljande gigantiska Out of this world-turnén hjälpte till att göra ’88 till ett nytt stort Europe-år.

Kompositör: J. Tempest
Antal veckor som listetta: 6 (10 veckor totalt på topplistan)

 
Övriga listettor
Belinda Carlisle: Heaven is a place on earth Triad: Tänd ett ljus
Pet Shop Boys: Always on my mind
Belinda Carlisle: Heaven is a place on earth
Tommy Nilsson: Maybe we're about to fall in love
Sanne Salomonsen: Den jeg elsker
Yazz and The Plastic Population: The only way is up
Mikael Rickfors: Vingar

Fler svenska storsäljare 1988
Efter genombrotten ’87 fortsatte dels Orup, dels Lili & Sussie sin framfart på singellistan. Orup hade tre, och Lili & Sussie hela fyra, singelhits detta år.

Efter lång och trogen branschtjänst, men utan den riktiga storsäljaren, fick Mikael Rickfors detta år sin toppliste-belöning. Valet att sjunga på svenska blev ett lyckokast och Vingar står sig än idag som Rickfors publikmässigt största ögonblick i karriären.

Kortlivade bandet Grace fick sin enda hit med Ingen kan älska som vi, ledmotivet till Staffan Hildebrands film med samma namn. Filmen gjorde Izabella Scorupco till inhemsk filmstjärna och låten introducerade Chris Lancelot (egentligen Krister Linder) som en av landets mest särpräglade röster. Grace upplöstes strax efter succén, men Scorupco gick vidare och blev Bond-brud på 90-talet.

Även om Di Leva fick en hel del medial uppmärksamhet redan ’87 med LP:n Vem ska jag tro på?, så är det först detta år som han dyker upp på singellistan med Dansa din djävul (endast släppt på singel). Han fick även '88 års Grammis i kategorin Årets artist.

Årets melodifestival vanns av Tommy Körberg med Py Bäckmans psalm-lika Stad i ljus. Körberg var sedan en av förhandsfavoriterna i Eurovision-finalen i Dublin, men en förkylning gjorde att rösten sprack(!) vid ett tillfälle under framträdandet och Körberg slutade på en tolfte plats. Melodin gick dock rakt in på Svensktoppens förstaplats i april 1988. På singellistan låg den som bäst på åttonde plats.

Mikael Rickfors: Vingar Grace: Ingen kan älska som vi Tommy Körberg: Stad i ljus

Mikael Rickfors: Vingar

Grace: Ingen kan älska som vi

Tommy Körberg: Stad i ljus

I kategorin mindre seriösa hits ordvitsade sig de fiktiva TV-kockarna Werner och Werner (alias Sven Melander och Åke Cato) in på singellistan. Lagom till julruschen landade den Billy Butt-komponerade Vår julskinka har rymt på en trettonde plats. Hip-hopens begynnande popularitet fick också ett antal alternativa svenska artister att pröva sin rap-förmåga. Imitatören Jörgen Mörnbäck rappade om Ingvar Carlsson (Rapping Ingvar) och i rollen som Ulla Bella tog sig Ola Ström in på singellistans tjugonde plats med sin solstolliga Ulla-Bella rap.

Sha-Boom: Don't steal my heart awaySha- Boom var den logiska fortsättningen på Europe och den melodiösa hårdrockens framfart under senare delen av decenniet. Aldrig i närheten av Europes storhet, men större än andra svenska föregångare som Treat och Easy action. Sha-Boom bildades av Peo Thyrén (från Noice och Easy action) och den milt sagt energiske norske ynglingen Dag Finn.

Med Don’t steal my heart away och R.O.C.K. rönte de stora framgångar på sverigetoppen och övriga i Skandinavien under '88-'89. De blev också ett stående inslag i både OKEJ och Frida. Dag Finns utvik i OKEJ nr 3 1989 är en sann 80-talsklassiker och en av de de mest uppmärksammade fotosessionerna i tidningens historia.

Hip hop

Under 80-talet höll hip hopen fortfarande på att hitta sin form, samtidigt som populariteten successivt ökade. Run-D.M.C. och Public Enemy gav hip hopen den hårtslående attityd och det politiska anslag som alltsedan dess varit centralt i genrens uttryck. Eric B & Rakim och N.W.A. utvecklade genren både kommersiellt och konstnärligt. I mitten av decenniet började hip hopen synas på topplistorna. Run-D.M.C.:s Aerosmith-cover Walk this way var en genrens första internationella storsäljare. I Sverige inföll decenniets största hiphop-ögonblick i oktober 1988 när Run-D.M.C. tillsammans med Public Enemy och Derek B. spelade i Solnahallen. Samma år låg även Run DMC:s Tougher Than Leather på albumlistan. På singellistan märktes tre andra grupper.
Salt n' Pepa: Push it Fat Boys: The Twist The Wee Papa Girl Rappers: Wee rule

Salt-n-Pepa: Push it

Den unga NY-trion Salt-n-Pepa intog den mansdominerade hiphop-sfären med denna pumpande och uppkäftiga milstolpe. Lika självklar floor-filler och partyhöjare då som nu.

Fat Boys: the twist

Med en banbrytande genreblandad hip hop, och med en stor portion humor och självironi hade Brooklyn-trion Fat Boys en rad hits under senare delen av 80-talet. Mest kända och populära blev deras hip hop-versioner av gamla rock 'n' roll-låtar. The Twist från LP:n Coming Back Hard Again '88 gick bäst i Sverige.

Wee Papa Girl Rappers: Wee Papa Rule

Om Salt-n-Pepa fortfarande ringer bekant, så är den brittiska syskon-duon Wee Papa Girls idag bortglömd. De hade dock ett lika stort inflytande på kommande rappande girl groups, däribland TLC. Och deras reggaeinfluerade hit är onekligen en udda pärla i 80-talets hip hop.

 

Årets Stock Aitken Waterman-artist

Kylie Minogue: I should be so luckyKylie Minogue

Innan Kylie Minogue blev pop-idol var hon TV-stjärna i hemlandet i den omåttligt populära australiensiska såpoperan Neighbours. Skivbolaget Mushroom Records såg hennes talang och potential och gav henne skivkontrakt. Hon fick en omedelbar framgång i hemlandet med debut-singeln The Loco-motion, en succé som snabbt tog henne vidare till London och ett utlovat samarbete med Stock Aitken Waterman.

Enligt historien hade Pete Waterman glömt eller förträngt överenskommelsen och tillsammans med Mike Stock fick han improvisera när Kylie Minogue plötsligt befann sig i deras reception. Stock ringde upp den frånvarande Waterman och förklarade situationen: "She’s expecting to work with us". Waterman: "O yeah, she should be so lucky". Stock: "Ok, that'll do. I should be so lucky. Can we fix some lyrics?". De två faxade sedan texten mellan sig och timmen senare var låten klar. I should be so lucky låg etta i en handfull länder. Debutalbumet Kylie blev en världssensation.

Minogue är en av de sällsynta 80-talsartister som överlevde decenniet och som fortsatt att ständigt vara trendig och aktuell. Hon har bland annat sjungit duett med landsmannen Nick Cave. Det var på rekommendation av nämnde Cave som Minogue 1996 under Poetry Day i Royal Albert Hall reciterade texten till I should be so lucky som en dikt.

 

Indie-pop blir Brit-pop

Innan den stora brit-popvågen sköljde över topplistorna i början av 90-talet fanns ett flertal föregångare i 80-talets indie-pop. Den gitarrbaserade indie-popen hämtade influenser från både 60-talet (som Kinks och The Beatles) och punken. Även The Clash, The Pretenders och The Smiths fanns som förebilder.

The Primitives, Fairground Attraction och Transvision Vamp var alla kortlivade band, som gick ur tiden när 80-tal blev 90-tal. Men tillsammans med sina inspiratörer banade de vägen för Pulp, Blur och hela den kommande brit-poprörelsen. Attityd- och imagestarka Transvision Vamp – med utagerande Wendy James som frontfigur – flirtade med punken. Riviga I want your love var bandets tredje singel och nådde som högst en åttonde plats på singellistan. I The Primitives Crash och framför allt i Fairground Attractions debutsingel Perfect var lånen från 60-talet tydliga. Båda låtarna nådde singellistans andra plats.

Primitives: Crash Fairground attraction: Perfect Transvision Vamp: I want your love

The Primitives: Crash

Fairground Attraction: Perfect

Transvision Vamp: I want your love

 

Singer song-writers

Tracy Chapman

Tracy Chapman: Fast carMitt i den elektroniska pop-eran, och mitt bland pudelrockare och heavy metal-riff, stod plötsligt Tracy Chapman där som en uppenbarelse. Med en akustisk gitarr och med sånger som tycktes komma från en annan tid – starka, angelägna, avskalade.

Tracy Chapman var "unplugged" innan begreppet och MTV-sessionerna fanns. I de storvulna gesternas era kom Chapmans revolution "like a whisper", för att citera öppningsspåret Talkin' 'bout a revolution på debut-LP:n. När hon i samma sång sjöng rader som "Poor people gonna rise up, and take what's theirs", knöt hon an till en  protestsjungande tradition i rakt nedstigande led från Woddie Guthrie och Bob Dylan. Tracy Chapman lät som många hade låtit före henne, men som ingen annan lät just då. Där Dylan var vilse i ett 80-talsmischmasch återupplivade och populariserade Chapman den akustiska amerikanska folkmusiken.

Fast Car kom in på singellistan i augusti '88. Månaderna innan hade det självbetitlade debutalbumet äntrat albumlistan. Där stannade det i imponerande 34 veckor.

Tanita Tikaram

Tanita Tikaram: Good traditionInbördes mycket olika förstås men tillsammans föregick Tracy Chapman och brittiska Tanita Tikaram det stora antal kvinnliga singer song-writers som blev populära ett decennium senare. Också Tanita Tikaram var ett sällsynt exemplar i det sena 80-talets musikaliska klimat. Den brådmogna (Tikaram var blott 19 år) och känslosamt melankoliska debuten Ancient heart lät som inget annat vid denna tid, och den framstår än idag som häpnadsväckande tidlös. Också den blev en långkörare på albumlistan (30 veckor). Första singeln Good tradition placerade sig som bäst på fjärde plats på singellistan. Övriga singlar från albumet var Twist in my sobriety, Cathedral song och World outside your window.

 

Tre länder

Frankrike Danmark Italien
France Gall: Ella elle l'a Sanne Salomonsen: Den jeg elsker elsker jeg Gianna Nannini: I maschi

France Gall: Ella elle l'a

Franska artister var tämligen sällsynta på singellistan under 80-talet. En handfull franska hits kan man dock räkna till, däribland Kao Bang av synth-pionjärerna Indochine ('85) och Joe le Taxi ('87) av det då blott 14-åriga stjärnskottet Vanessa Paradis. Störst framgång hade ändå den betydligt mer rutinerade France Gall (Eurovision-vinnare '65) med sin Ella Fitzgerald-hyllning Ella elle l'a ('88).

Sanne Salomonsen m fl: Den jeg elsker elsker jeg

Danska fotbollslandslaget gjorde musikalisk – om än ej idrottslig – succé '86. Och Lis Sørensen hade en hit '89 med Mine øjne de skal se, liksom Sanne Salomonsen med Hvis du forstod. Bäst av de danska hitsen på svenska singellistan blev dock aids-kampanjhiten Den jeg elsker elsker jeg från '88, av och med Sanne Salomonsen och Anne Linnet. Den sistnämnda gjorde även originalet till Tusen bitar, som Björn Afzelius fick en hit med '89.

Gianna Nannini: I maschi

Italodiscon framfart var förstås Italiens största bidrag till 80-talets topplistor. '89 hade även Black Box en clubdisco-hit med Ride on time. Därutöver var hit-skörden tämligen skral. Schlagerballaden Gente di mare (på tredje plats i Eurovision-finalen '87) av UmberrtoTozzi och Raf, låg blygsamma 4 veckor på listan. Överlägset störst var Gianna Nannini som låg hela 26 veckor på singellistan med I maschi.

 

Hårdrock

Iron Maiden

Iron Maiden: Can I play with madnessTillsammans med Saxon, Judas Priest och Black Sabbath var Iron Maiden 80-talets populäraste metal-band i Sverige. Samtliga deras 80-talsalbum låg på albumlistan. Konceptalbumet Seventh son of a seventh son från '88 gick allra bäst. I samband med detta album lyckades de också, som ett av få hårdrocksband under decenniet, placera sig på singellistan med Can I play with madness. De numera legendariska Heavy metal-pionjärerna skapade också tidigt en trogen live-relation med sina svenska fans. Redan i oktober '80 spelade de i Eriksdalshallen och i Scandinavium, och spelningen på Hovet '83 är legendarisk. Hovet och Scandinavium fick sedan regelbundna besök under hela decenniet, så även '88 under Seventh Tour of a seventh Tour.

 

Dance/Clubdisco

Yazz and The Plastic Population

Yazz: The only way is upMot slutet av 80-talet började synth-discon glida över i en mer sample- och beat-fokuserad elektronisk dansmusik. Det var nu begrepp och genrer som clubdisco, dance, house och techno växte fram. Artister och frontfigurer blev mindre viktiga. Istället fick DJ:erna en framträdande roll när låtarna skapades direkt för dansgolven och företrädesvis byggdes upp med samplat material och trummaskiner.

Den nya trenden intog även de svenska dansgolven inklusive singellistan. Theme from S'express och Superfly guy (av brittiska DJ-konstellationen S'Express) och House arrest (Krush) är tre exempel. De som lyckades bäst i genren detta år var Yazz and The Plastic Population som låg på listan med både Stand up for your love rights och The only way is up. Den sistnämnda var den klart mest lysande clubdisco-stjärnan – etta på ett flertal europeiska listor inklusive den svenska.

 

Läppsynk-skandalen

Milli Vanilli

Innan förinspelat sångstöd blev mer regel än undantag och innan Army of lovers gjorde läppsynkandet till en dygd, så fanns Milli Vanilli-skandalen. Den tyska duon fick ett enormt genomslag och var ett av de hetaste nya banden '88-'89. Avslöjandet om att de var en fejk och studioprodukt gav eko i en hel musikvärld.

Milli Vanilli: Girl you know it's trueHjärnan bakom Milli Vanilli hette Frank Farian. Han hade året innan producerat Terence Trent D'Arbys debutsuccé. '88 hade han spelat in Girl you know it's true, en cover vars original hade gått obemärkt förbi året innan. Farian trodde på nyinspelningens hitpotential, men kände samtidigt att de som sjöng på inspelningen saknade säljande image. Han handplockade istället de två fotomodellerna Fab Morvan och Rob Pilatus, som fick agera säljande omslagspojkar, men utan att sjunga en ton, varken på debutsingeln eller någon av de kommande produktionerna.

Girl you know it's true blev en enorm succé och Morvan/Pilatus blev snabbt tonårsidoler och sexsymboler. När det efterföljande albumet lanserades i USA gick det rakt upp på förstaplatsen. Tiden i rampljuset fick ett abrupt slut '89 under en spelning i Connecticut som också sändes i MTV. Den förinspelade skivan hakade upp sig, duon läppsynkande vidare men var snart tvungna att rusa av scenen. Inte bara var det början till bandets upplösning, det orsakade även ett 20-tal stämningsansökningar från skivköpare och konsertbesökare som kände sig lurade och krävde ersättning. Rob Pilatus kom aldrig över skammen utan dog tragiskt av en överdos när duon skulle göra comeback '98. Innan avslöjandet hann Milli Vanilli-projektet producera fem internationellt storsäljande singlar varav tre låg på svenska singeltoppen. Förutom Girl you know it's true, även Girl I'm gonna miss you och Blame it on the rain.

 

De första moderna pojkbanden

Wet Wet Wet med fleraWet Wet Wet: Angel eyes

Termen boy band föddes först på 90-talet, men de musikaliska fröna till företeelsen och genren såddes redan under 80-talet. Wham, A-ha och varför inte Herrey's kan alla sägas vara tidiga pojkbands-exempel. Boston-ungdomarna New Kids On The Block (NKTOB) debuterade '86 (då den äldsta medlemmen i kvintetten var 16 år). Samtidigt i Glasgow bildades den något äldre kvartetten Wet Wet Wet. Tillsammans med den brittiska duon Bros fungerade NKTOB och Wet Wet Wet som musikaliska fäder och föregångare till 90-talets alla skönsjungande tonårsidoler. Wet Wet Wet och Bros var först ut på svenska singellistan med Angel eyes respektive When will I be famous. NKTOB kom in först 1990.

 

Och till sist...

Dirty Dancing och en skönsjungande Patrick Swayze

Dirty Dancing soundtrackFame, Flashdance, Stayin' alive, Breakin', Footloose - filmer med danstema avlöste varandra under 80-talet. Dirty Dancing är kanske den största juvelen i samlingen. Den romantiska askunge-sagan blev en oväntad och jättelik internationell succé, trots låg budget och obefintlig marknadsföring. Inte minst lanserade den Patrick Swayze dels som sexsymbol och dansare, dels som underskattad låtskrivare och sångare.

Filmen hade Sverige-premiär i oktober '87, och redan i november kom soundtracket in på svenska albumlistan. Där stannade det i över 1 år(!) till januari '89. Som mest populärt var det våren '88 då även två av de tre singlarna kom in på singellistan – Hungry eyes insjungen av Eric Carmen och She's like the wind, av och med Swayze. Båda förekommer, liksom den tredje singeln The time of my life, i filmens nyckelscener.


Playlist 1988
Not: Koreana: Hand in Hand saknas på Spotify

Musikvideor 1988