80-talshits.se – startsida
Startsida
Intro - Om 80-talshits.se
Musikåret 1980
1981
1982
1983
1984
1985
1986
1987
1987
1989
Fler topplistor på 80-talshits.se
Arkiv

Musikåret 1980 – Sverigetopplistan

I 80-talets begynnelse hade fortfarande de amerikanska discorytmerna ett starkt grepp om den svenska singellistan. Genren var dock på nedgång och på väg att övergå i, och ersättas av, andra musikaliska strömningar. Bland de svenska inslagen 1980 märks Noice och Gyllene Tiders första listplaceringar tillsammans med ytterligheterna ABBA och Ebba Grön.

Fem-i-topp listettor
Bill Lovelady: One more reggae for the road
Bill Lovelady: One more reggae for the road Musikaliskt: Ett studsigt pianoriff kryddat med kastanjetter och mariachitrumpeter, toppat med allsångsrefräng och traditionell tonartshöjning. Textmässigt: En skröna om en gitarrcharmör på utsvävande eskapad i Andalusien. Resultatet: 1980 års i särklass bäst säljande singel i Sverige. Tillika en av många one hit wonders under 80-talet. Den efterföljande singeln She done me in fick inte alls samma gensvar, och britten Bill Lovelady försvann från scenen med endast ett utgivet album.

Kompositör: Bill Lovelady/Aubrey Cash
Antal veckor som listetta: 12 (26 veckor totalt på topplistan)

Pretenders: Brass in pocket
Pretenders: Brass in pocket Pretenders första och också en av deras största hits. Kanske inte den självklara storsäljaren, särskilt med tanke på att sångerskan Chrissie Hynde var missnöjd med låten och endast medelst övertalning gick med på att ge ut den. Men den kontaktsökande call-and-response-refrängen är smittande och det är onekligen en slitstark pop-dänga som inte sällan dyker upp på diverse soundtrack. Missa inte Scarlett Johansons charmigt falsksjungande karaokeversion i Lost in translation.

Kompositör: Chrissie Hynde/James Honeyman-Scott
Antal veckor som listetta: 6 (22 veckor totalt på topplistan)

Diana Ross: Upside down
Diana Ross: Upside down En jättehit och ett måste på dansgolven i början av 80-talet, inte bara i USA utan stora delar av Europa. Efter Supremes inledde Diana Ross en solokarriär som tog en ny succéartad vändning med albumet Diana, det sista hon gjorde för Motown och producerat av det legendariska radarparet från Chic – Bernard Edwards/Nile Rodgers. Framför allt Rodgers är en av 80-talets mest frekventa hitproducenter. Låtens discogroove har blivit särskilt populär för hip hop-sampling, lyssna exempelvis på MC Lytes Cold rock a party.

Kompositör: Bernard Edwards/Nile Rodgers
Antal veckor som listetta: 6 (22 veckor totalt på topplistan)

Johnny Logan: What's another year
Johnny Logan: What's another year? Den irländske balladmästarens första Eurovision-vinst. Logan vann även '87 med Hold me now och '92, då som låtskrivare (Why me). Låten finns i en (ännu) smörigare synthbaserad version, men det är originalet med det mer klassiska schlagerkompet som är att föredra. Och vilken underbar styling till singelomslaget! – Prins Valiant-frisyren i kombination med löst knuten slips och tajta skinnbrallor känns som en träffande modemarkör så här i skiftet mellan 70- och 80-tal. Logan är fortfarande i hög grad aktuell, numera med irländsk folkmusik.

Kompositör: Shay Healy
Antal veckor som listetta: 6 (18 veckor totalt på topplistan)

Gyllene tider: Flickorna på TV2
Gyllene tider: Flickorna på TV2 Även den extremt hit-medvetne Per Gessle har en gång varit en yngling. Idag är det svårt att tänka sig att Flickorna på TV2 först gavs ut som B-sida till den idag betydligt mer marginaliserade Himmel No. 7. Varken Gessle eller Kjell Andersson på EMI förstod att det var bagatellen på B-sidan som hade hitpotential. När P3 började spela B-sidan drogs singeln in och pressades om, då som dubbel A-sida. Låten om de upphetsande TV-flickorna spelades överallt och genombrottet för ett av Sveriges mest framgångsrika band var ett faktum.

Kompositör: Per Gessle/Mats Persson
Antal veckor som listetta: 4 (24 veckor totalt på topplistan)

 
Övriga listettor
Buggles: Video killed the radio star Buggles: Video killed the radio star
Secret Service: Oh Susie
Barbara Streisand/Donna Summer: No more tears
Tomas Ledin: Just nu
Stevie Wonder: Master blaster (Jammin')
Barbara Streisand: Woman in love

 

Svenskt på listan

Noice vs Gyllene Tider

Noice: Du lever bara en gångGustavsbergsbaserade Noice brann hett och fort med tre storsäljande album '79-'82, samma period som Gyllene Tider hade sin storhetstid. Även om någon rivalitet knappast fanns banden emellan, så ville publik och framför allt media, gärna ställa dem mot varandra. Kontrasterna var förstås tydliga och tacksamma att dramatisera. Kaxiga storstadsrebeller med punkattribut å ena sidan. En mjukare mer polerad pop-image från landsorten å den andra. Så här i backspegeln känns kontrasterna än mer slående – Självförbrännande livsöden och misslyckade bandupplivningsförsök å ena sidan. Välmående medelålder och storsäljande återföreringsturnéer å den andra. Noice blev unga popstjärnor över en natt efter att ha uppträtt i Måndagsbörsen med En kväll i tunnelbanan. På singellistan gick det ännu bättre för fånga dagen-hymnen Du lever bara en gång.

Ola Håkansson och Secret Service

Secret Service: Oh Susie

Secret Service var tänkt som ett studioprojekt utan högre ambitioner. Succén blev dock omedelbar med första singeln Oh Susie, en elegi om ung förlorad kärlek, med en vemodigt romantisk klang som fortfarande ekar bitterljuv så här 35 år senare. Dessutom med en oemotståndlig rullskridskofärd genom Stockholm i videon! Sångaren Ola Håkansson debuterade redan på 60-talet i Ola and the janglers. Håkansson var den som upptäckte Noice och gav dem skivkontrakt. I par med Tim Norell blev han sedan en av 80-talets mesta svenska hitmakare. Med Secret Service radade paret upp hits, och tillsammans med Alexander Bard står de även bakom duetter som "The way you are" och "Allt som jag känner". Bland mycket annat.

ABBA på väg mot upplösning

ABBA: the winner takes it all

1980 var båda ABBA-äktenskapen på väg att spricka. Det skulle ta ytterligare några år, och ett sista album, innan bandet splittrades. LP:n Super trouper och singeln The winner takes it all markerar början på upplösningen. Ulveus text är möjligen en självbiografisk studie över skilsmässan från Agnetha. Eller inte. Oavsett vilket är det märkvärdig poplyrik – som en dramatenpjäs i koncentrat. Och med en enastående sånginsats av Agnetha. Det glättiga singelomslaget signalerar kanske mer Sällskapsresan än känsloladdat äktenskapsdrama, men hur som helst – fyra minuters ljuv popmagi är det. Efter upplösningen fortsatte bandmedlemmarna att vara framstående var för sig. Björn och Benny gjorde succémusikalen Chess, och Agnetha och Frida gick över till solokarriärer med ett flertal placeringar på singeltoppen.

Starkt startfält i Melodifestivalen

Janne Lucas: Växeln hallå1980 års melodifestival är en synnerligen minnesvärd årgång. Det var här Kenta Gustafsson – med oefterhärmligt raspig röst, iklädd en t-shirt med den öppet ekivoka texten "Try it you'll like it: 69", och med ett framträdande långt ifrån allt vad koreografi och inövad scenshow heter – framförde bidraget Utan att fråga. Den efterföljande intervjun med programledaren Bengt Bedrup är inte mindre legendarisk. Kenta tog sig in på en hedrande sjätte plats. Sist kom För dina bruna ögons skull, framförd av Lasse Lindbom och skriven av Per Gessle och Mats Persson. Vann gjorde Tomas Ledin med Just nu, följd av Janne Lucas med Växeln hallå. Den sistnämnda skriven av Lasse Holm, som kom att bli en av 80-talets mesta schlagerkompositörer med ett tiotal bidrag inklusive fyra vinnare.

Snowstorm: SommarnattÅrets sommarplåga

Under hela 80-talet hade Bert Karlssons egen schlagerfabrik i Skara minst ett bidrag med i Melodifestivalen. 1980 kom fyra av bidragen från Mariann Grammofon, inklusive Växeln hallå. Detta år hade Bert även köpt rättigheterna till göteborgsrockarna Snowstorms debutalbum Sommarnatt. Albumet hade gått tämligen obemärkt förbi, men Bert hörde potentialen i titelspåret och iscensatte en hårdlansering vars efterdyningar märks än idag. Ingen sommar eller sommarspellista utan Snowstorms raggaråkande klassiker. Den ursprungliga texten handlade dock inte alls om sommar och bilromantik, refrängen löd istället "Du-u-u, jag vill att du ska se mig, a-ha".  

Ebba Grön: Staten och kapitalet

Ebba Grön – svensk punk når sin höjdpunkt

Punken hade varit stor i USA och England från mitten av 70-talet. Sverige hakade på vågen några år senare, och runt 1980 nådde den en höjdpunkt. Blå Tågets Den ena handen vet vad den andra gör är för evigt förpassad till den musikhistoriska periferin i skuggan av Staten och kapitalet – Ebba Gröns frenetiska och odödliga punkversion. Bandet hann med tre album och ytterligare en placering på singeltoppen (Scheisse '81), innan punken övergick i andra genrer, och bandmedlemmarna gick vidare i ny musikalisk riktning i ny konstellation – Rymdimperiet.

 

Tre genrer
Disco Hip hop/rap New Wave
Amii Stewart: Knock on wood Sugarhill gang: Rapper's delight The Police: Don't stand so close to me

Amii Stewart: Knock on wood

Amii Stewarts discorökare är bara en av många hits i genren detta år. Samtidigt började populärmusiken få en helt ny ljudbild. Skiftet hörs tydligt i Funkytowns dansgolvsklassiker där 70-talsdiscon mixades med den nya elektroniska poptrenden.

Lipps Inc: Funkytown

Lipps Inc: Funkytown

Sugarhill Gang: Rapper's delight

Hip hop var fortfarande ett perifert klubbfenomen i New York innan Sugarhill Gang lyckades hamna på topplistorna med denna banbrytande rap. Basgången samplades från Chics 70-talshit Good times, och textmässigt finns embryot till genrens hela etymologi: "I said a hip hop, the hippie, the hippie to the hip-hip-hop..." Band som Run-D.M.C. och Eric B. & Rakim utvecklade genren musikaliskt under 80-talet och inte minst Public Enemy gav den en hårtslående politisk inriktning. Det skulle dröja till senare delen av 80-talet innan genren satte fler spår på sverigetoppen.

The Police: Don't stand so close to me

I det gryende 80-talet hade punken och discon börjat ersättas av det som kallas New wave. Rörelsen hämtade drag från bland annat punken och reggaen. Britterna var först ut och The Police och the Jam är två tidiga representanter.

The Jam: Going underground

The Jam: Going underground

 

Och till sist...
OKEJ Nr 1 1980 OKEJ – 80-talets i särklass mest inflytelserika poptidning – utkom med sina första nummer

De tre första numrena av OKEJ 1980 väckte ett ramaskri med sitt sensationslystna innehåll. Efter kritiken stöptes tidningen om, och från och med 1981 kom den ut i ny "snällare" form. Under hela decenniet födde OKEJ sina unga läsare med allt de kunde tänkas vilja veta om dåtidens popstjärnor. Som ung musikintresserad, och i en tid långt före dagens mediebrus, var den lika upphetsande som omistlig.

Det avklädda och ofta provocerande bildspråket och det skvallerjournalistiska innehållet gjorde att tidningen fortsatte att hamna i blåsväder. Bland "skandalerna" kan nämnas de famösa "satanist-bilderna" på Blackie Lawless i W.A.S.P och nakenbilderna på Dag Finn, sångaren i Sha-Boom. Omtalade nummer är också när Christer Sandelin kom ut som kokainist och Carola avslöjade att hon dejtat Richard Herrey.

 

Playlist 1980
Not: Bill Lovelady: One more reggae for the road, saknas på Spotify.

 

Musikvideor 1980